Det är slutet av februari och ungdomarna har kommit på att det snart är sommar och därför ute och söker sommarjobb. Som företagare inom en bransch dit många unga skulle döda för att få in en fot så fullständigt översvämmas jag av mejl och en och annan modig som använder det nästan bortglömda mediet telefon. Alla har de olika bakgrund, ålder och erfarenhet (eller brist på).
Jag måste säga att det väldigt geschwint när jag skulle ut i sommarjobbs-svängen, sommaren mot nionde klass. En kompis farsa fixade in mig på Kvarnsvedens pappersbruk som städerska. Min rutt med sopkvasten utgjorde barackerna på gården och vedinvägningen som låg en halv kilometer bort mot andra sidan inhägnanden. Efter mina fyra veckor kunde jag kvittera ut en "offantlig" summa pengar, vill minnas att det blev en JVC stereo med DUBBLA kassettdäck OCH cd-spelare (och givetvis skivspelare för alla mina härliga vinyl).
Sen följde några år med tjänst inom Postverket, antagligen för att barn med föräldrar inom posten hade förtur. Jag sorterade brev och paket som värsta Karl-Bertil Jonsson. Skillnaden var väl den att mina paket och brev sorterades till rätt adressater (tror jag?!). Jag blev iallafall en jäkel på postnummer och kunde rabbla postnummer till varenda stad och håla i landet. Efter min korta karriär inom Posten föll det sig så väl att en kompis som jobbade extra på ICA tipsade mig om helgjobb och där blev jag kvar under gymnasie- och högskoletiden.
Jag förstår att det inte är lika enkelt att ta sig in i arbetslivet idag, och det är lika jobbigt varje gång jag måste avspisa någon hoppfull ungdom som inget hellre vill än att få ett jobb.
Ja, det är ju helt klart lättare att få sommarjobb när man har någon kontakt på företaget, har också samma erfarenheter i det avseendet (sen tror jag att de varit nöjda med mig också, fick komma tillbaka sommar efter sommar...)
SvaraRadera