Där var han IGEN!

Jag kan inte riktigt peka på varför, men min fascination för dessa små varelser är stor. Jag skulle inte bli mer förvånad om det plötsligt gick en kamel eller elefant över vägen. Jag skrev om det för ett år sen, http://bit.ly/jjzk6V. 

Imorse på min morgonlöptur hände det igen! Det kom det någon valsande över vägen. På håll undrade jag vad sjutton det var som liksom rullade eller gled över vägen. Tanken gick till en stor fet råtta, men bilden kändes inte riktigt rätt. Sen såg jag, det var ju Pigge! Liksom för ett år sen blev jag så glad. Tyvärr hade jag inte min iPhonen med vilket jag alltid brukar ha på mina löpturer som sällskap och radio. Då hade jag kunna föreviga min lille kompis, för vem vet, kan det varit sista gången jag såg honom???

§ Vanlig hederlig svenska bannlyst på juristlinjen?

Jag börjar faktiskt på allvar tro att man kan vara allergisk mot paragrafer. Likt min äggallergi känner jag hur det kliar i halsen, svullnar i ögonen och jag blir prickig. Dessutom måste jag missat  kursen juridiska för infödingar.

Jag fick dock en förklaring av en person i juristvärlden, "om man någonsin behöver nyttja paragraferna i ett avtal så måste man i allafall anlita en advokat". Ok?! Så det gör alltså inte så mycket om det liknar hieroglyfer när jag själv läser. Jag tycker dock resonemanget är lite haltande... Hur som helst, det är en märklig affärsidé, det är så krångligt så ingen skulle ens komma på tanken att ifrågasätta deras, ja många gånger hutlösa, timdebiteringar för att författa avtal (eller copy - paste som jag i min grinighet vill tro...) och de gör sig själv oumbärliga. Sen är det bara för dem att sitta och vänta och hoppas på att det värsta händer....

Idioti eller psykologi?

Kan någon människa, psykolog eller ej, hjälpa mig komma fram till varför! Varför i all världen utsätter sig vissa människor (inklusive mig själv) för världens stresspåslag, gång på gång, utan och jag menar UTAN någon som helst anledning?

För att ta ett exempel; jag är på jobbet till klockan 7 (och många gånger innan 7) men idag kom jag 3 minuter över och höll på att stressa ihjäl mig (och mina medtrafikanter) för att jag såg att klockan hann gå över 7-strecket. Till saken hör att INGEN saknar mig förrän tidigast efter 8. Min teori är att min tävlingsinstinkt väcks även i såna här lägen. Jag tycker att jag "vunnit" om jag är där fem i, eller ännu bättre tio i sju.

En idé för att avhjälpa hela stressgrejen är ju att säga till mig själv att jag börjar 7.15, men ändå vara där till 7 varje morgon. Frågan är bara hur länge jag skulle kunna lura mig själv?