Fantasi eller ekonomi?

Ett alltid aktuellt samtalsämne hemma är vad barnen ätit till lunch på dagis respektive i skolan. Och det må jag säga, mer enformig matsedel än den som bjuds på dagis har jag inte hört talas om. VARJE DAG äter Julia "tatis" och fisk. Tillbehören kan variera, allt ifrån pannkaka till glass eller "grönsås"vilket är ett annat namn för blandade grönsaker. Men får ni pannkaka till fisken? frågade jag idag när jag fick menyn presenterad för mig. Neeej, jaa fick jag som svar, så jag vet fortfarande inte.

Antingen har sparivern gått några steg för långt, så att skolköken tvingas arbeta utifrån volymtänk (samma mat varje dag i ett år) eller också har min dotter ännu inte lärt sig urskilja fantasi från verklighet?

Jag heter Annica ja, tralalala....

Jag var med min son hos tandläkaren och bläddrade i en tidning och följande notis fick min odelade uppmärksamhet. Ibland är det så enkelt att tro på saker. Det här sväljer jag med hull och hår! Och samtidigt får jag väl skänka en tacksamhetens tanke till mor och far som döpte mig till just Annica  :D

Mötet med Pigge

Det måste vara minst 25 år sen jag såg honom. Men imorse kom han där på vägen, med sin vaggande gång och sina pliriga ögon. Jag blev så glad, fast han tittade på mig med förvånad blick som om han inte alls kände igen mig. Min spontana reaktion var att stanna upp och prata lite. Mina försök till konversation möttes dock av att han tvärvände och stack tillbaka till den lilla sidostigen han kommit från. Jag tänkte nästan ropa efter honom, "var inte rädd, det är ju jag!", men insåg att det vore lönlöst.

Trots att han inte uppenbarligen inte delade min glädje över att ses, så kände jag mig glad. Jag hoppas inte det dröjer 25 år till innan jag får se honom igen. Och framför allt, att det inte dröjer så länge innan mina barn får se en livs levande igelkott!