Jag var med min son hos tandläkaren och bläddrade i en tidning och följande notis fick min odelade uppmärksamhet. Ibland är det så enkelt att tro på saker. Det här sväljer jag med hull och hår! Och samtidigt får jag väl skänka en tacksamhetens tanke till mor och far som döpte mig till just Annica :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar