Lite skit rensar magen...

Fick hämta hem en, enligt dagispersonalen, "magsjuk" dotter i fredags. Märkligt tänkte jag när jag kom hem och hon hade allsköns aptit och inte verkade speciellt sjuk. Dock märkte jag också efter tredje, fjärde blöjan på raken att hon nog var lite magsjuk.

Jag levde i den tron ända till jag kom på att mitt glas med egenmedicin på dubbel vuxendos av medikament visst slunkit ner i lilla Julias mage istället. Maken bekräftade att han sett henne med ett glas som han trodde var juice, samma morgon smaskandes "mmm, gott".

För er som undrar så har Giftinformation öppet även lördagar och nej, dosen var inte farlig.

Mera apple-skruttar

Jag uttryckte min ilska över Apple och deras fasoner härom dagen, och idag blev jag ännu surare när jag upptäckte att summan de uppgivit i mejlet inte stämde med kontoutdraget. Varför? Jo, den personen som skrivit mejlet hade GLÖMT att lägga på momsen. Inte nog med att dom har en väldigt förlegad syn på kunder och relationer, utan de verkar helt inkompetenta också! Får leta efter Sverkers mobilnummer imorgon. 

Apple-skrutt!

Jag är så heligt förbannad på Apple och deras monopolistiska brist-på-konkurrens-fasoner. Jag köpte för ungefär ett år sen en iPod för att ha något smidigare än min mobiltelefon när jag springer och lyssnar på radio. Jag har väl tyckt att den är "sådär" som fm-receiver, på vissa avkrokar som jag gillar att springa funkar det inte alls, vilket min mobil klarat om än med viss sprakighet.

Hur som helst, den slutade helt plötsligt att fungera för någon månad sen och eftersom garantitiden fortfarande var aktuell, så anmälde jag skadan enligt konstens alla regler hos Applestore (inte helt lätt att hitta fram till rätt support för rätt produkt). Man fick fylla i ett formulär, vad, hur och varför. Man fick också fylla i kontonummer utifall att skadan inte skulle täckas av garantin. Inga problem tänkte jag, jag har verkligen inte misskött den lille iPoden, jag har ju för sjutton knappt använt den!!!

Apple skickade en ersättningsprodukt och jag fick en färdigadresserad returpåse för min skadade. Jag skickade tillbaka den med vändande post. Igår kväll fick jag alltså ett mejl där man upplyser mig om att de mottagit min skadade produkt och att deras tekniker bedömer att skadan på produkten INTE täcks av min iPod, varför de nu tänker dra 1 800 kronor från mitt konto.

Inte ett ord om VAD skadan var eller hur de upptäckt det, ingenting!!!! Om jag vetat detta har jag självfallet inte skickat in min gamla, eftersom även den nya förmodligen kommer ligga och samla damm eftersom den egentligen inte uppfyller mitt behov, nämligen att kunna få lyssna på min favvo-kanal när jag springer min lilla runda.

Ett jäkla sätt helt enkelt. Och frågan är om det över huvudtaget är konsumenträtts-enligt. Ska kolla det med Sverker. Och med alla jag känner på Facebook. Och Twitter. Och...
  

Uppsatsångest

Det börjar närma sig. Om allt går enligt planerna kommer jag diplomeras med en färsk MBA-examen från Stockholms Universitet i sommar. Men just nu känns det som ljusår bort. Innan dess är det ett helt berg med uppsats-ångest som ska bestigas. Jag TROR ändå jag kommit fram till ämne... Jag har knepat och knåpat ihop en ansats till upplägg med teori, empiri etc enligt uppsatskonstens alla regler. Nu återstår alltså bara att se om min handledare tycker att den fyller ett tillräckligt stort gap så att det duger. För en gångs skull tänker jag "bara" se till att det duger. Sen är jag nöjd.

Jag borde

Dottern sover. Mannen tränar. Sonen är hos kompis. Jag borde:

1) skriva skiss till min uppsats
2) jobba lite med de strategiska uppdrag jag har eftersom sån här lugn tid är svår att finna även på jobbet
3) städa
4) läsa ikapp lite av de miljoner (nåja, tjugo-trettital?) magasin jag har liggandes
5) fixa sytråd i rätt kulör till ett par byxor (som jag sprättat nederfållen på för kanske 2 år sen och som jag hittade i garderoben när jag gjorde en ansats till rensning imorse)
6) skriva några offertförfrågningar
7) verkligen sluta skriva den här listan och bara ta tag i punkt nummer 1!

Vad var det nu, skissen, ja......

 

Som magneter som dras till varann

Häromdagen sprang jag på en gammal barndomsvän. Vi har växt upp tillsammans och jag har aldrig, förrän i vuxen ålder, reflekterat över hur olika vi är. Vi är verkligen varandras motpoler. Men lik förbaskat så träffas vi sisådär var sjunde år, för att "komma ikapp" och förhöra varandra vad som hänt sen sist. Det fascinerar mig att vi finner glädje i varandras sällskap trots att vi inte har NÅGONTING gemensamt. Jo, åldern.

Förmodligen är det så att det skulle var aptrist och inte det minsta utvecklande att alltid umgås med människor som är precis som en själv (hemska tanke...).