Kan någon människa, psykolog eller ej, hjälpa mig komma fram till varför! Varför i all världen utsätter sig vissa människor (inklusive mig själv) för världens stresspåslag, gång på gång, utan och jag menar UTAN någon som helst anledning?
För att ta ett exempel; jag är på jobbet till klockan 7 (och många gånger innan 7) men idag kom jag 3 minuter över och höll på att stressa ihjäl mig (och mina medtrafikanter) för att jag såg att klockan hann gå över 7-strecket. Till saken hör att INGEN saknar mig förrän tidigast efter 8. Min teori är att min tävlingsinstinkt väcks även i såna här lägen. Jag tycker att jag "vunnit" om jag är där fem i, eller ännu bättre tio i sju.
En idé för att avhjälpa hela stressgrejen är ju att säga till mig själv att jag börjar 7.15, men ändå vara där till 7 varje morgon. Frågan är bara hur länge jag skulle kunna lura mig själv?
Kul att du ska blogga! Ser fram mot att läsa dina funderingar och betraktelser.
SvaraRaderaJag förstår ditt dilemma du skriver om här. Jobbar hårt på att inte känna så jag också, har kommit långt i det arbetet, men behöver stanna upp ofta för att inte hamna i samma hjulspår igen.
Även jag känner igen mig. Och det gör mig gaaaalen att jag numer är så beroende av att andra håller sig ur vägen i och med att jag pendlar en bit... Men jag försöker se det som ett tillfälle till övning. Att känna att jag gör tillräckligt, även om jag kommer till jobbet kl 8 och åker halv fem! Phu!
SvaraRaderaKul det ska bli att läsa din blogg! Jag har mina idéer själv att kanske blogga på jobbet. Vi får se.
Kram