Jag har sagt det mer än en gång på denna dryga vecka som vi varit på resande fot, men det tål att upprepas. Vilket underbart, fantastiskt och enastående vackert land vi bor i!
Det spelar liksom ingen roll om man styr kosan mot norr, söder, väst eller öst så bjuder Sverige på något spektakulärt och karaktäristiskt för just sin landsände. Jag har suttit och gapat över de böljande kullarna vid Österlen (och för all del även, tillsammans med Gudrun Schyman, provat Kiviks marknad när det nu råkade sammanfalla med vårt besök i Skåneland). Jag har snubblat gata upp och ner över kullerstenar i Simrishamn och Ystad och njutit av de pyttesmå husen som lutar värre än tornet i Pisa. Jag har badat (nåja, doppat tårna) i saltigt havsvatten och cyklat dressin genom såväl de böljande åkrarna som skuggiga bokskogar. Jag fortsatte min färd uppåt bästkusten (jo, jag är benägen att hålla med patriotiska västkustbor) och njöt lika fullt av klipporna som börjar skymta uppåt hallandskusten.
Jag planerar att snart återse norra Sverige som med sitt karga landskap och friska luft kan erbjuda så mycket mer än bara kyla, snö och is. Gotland med sin karakteristika ligger också färskt i minne sen förra sommaren då vi valde de minsta kostigarna, men likväl hittade bagerier med sina egna specialare och de gotländska saffranspannkakorna kunde man bli serverad var och när som helst.
Jag vet att jag imorgon kommer älska synen av de små röda stugorna som ökar i antal ju närmare man kommer mitt kära Dalarna och Siljan. Jag funderar verkligen på varför jag redan i vintras bokade höstens kanarievecka, men tids nog kommer jag nog på det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar