Sitter på ett hotellrum i Gävle. Jag genomförde en ögonlaseroperation i förmiddags. Eller jag och jag, det var en väldigt förtroendeingivande ögonläkare som GJORDE det. Hur som helst, för en sekund så hann jag nästan ångra mig. Det var när han återigen beskrev tillvägagångssättet, där de skär ett snitt i hornhinnan, l y f t e r den åt sidan och lasrar på lagret under, innan de lägger tillbaka hinnan... Jag såg framför mig hur kanske hinnan skulle lossna helt, vad vet jag, även en ögonläkare kan väl ha en dålig dag?! Tanken på att få vakna på morgonen utan att behöva känna sig fram efter glasögonen innan man kan tassa ut på badrummet gjorde att jag slog de otäcka tankarna åt sidan.
Och här sitter jag alltså 7 timmar senare och känner att min bofinken-Knut-syn förvandlats till höksyn, dock en hök med mycket grus i ögonen, men det är utlovat att den känslan ska försvinna.
Det enda nesliga är väl att han var tvungen att plocka bort några ögonfransar för att dom var I VÄGEN! Sen när har ögonfransar varit i vägen??!! Och inte kan jag maskera det med någon super-double-extra-wonder-magic-mascara heller eftersom det är no-no med smink några dar framöver.
Nog har väl du ögonfransar så det räcker ändå. Gör en Idol-Andreas, mörka solbrilllor inne och ute. Då kommer jag att kalla dig för Idol-Ankan.
SvaraRadera