var exakt vad jag gjorde imorse. Vaknade med ymnigt snöfall utanför fönstret, men insåg att jag ändå var tvungen att uppfylla min plikt som självplågare. Drog på mig träningskläderna och gav mig ut. Det var moddigt, det var kulet, snön virvlade in i mina (nyopererade) ögon. För varje två steg framåt halkade jag ett steg bakåt. Jag var ensam, det var mörkt.
Men herregud så härligt! Jag orkade med en dag på jobbet i hysteriskt tempo och sitter nu här med middagsätna, läxlästa och nybadade barn. Det hade aldrig gått om jag inte dansat jenka imorse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar