Igår kom min son glädjestrålande hem från skolan och berättade att han skulle vara med i en film. Jaha, va kul, sa jag. Ska ni spela in något på skolan? Nej, vi ska spela in själva, svarade han. Har ni någon filmkamera då, kontrade jag. Neeeej, TV ska spela in, svarade han med självklar röst.
Va roligt, kommer dom på besök? sa jag och trodde att det kanske var något i skolans regi. Nej, vi har inte frågat än, säger sonen och travar raskt iväg och greppar telefonluren. Slå numret, uppmanar han mig och ger mig telefonluren. Vart då? frågar jag nu uppriktigt förvånad. TILL TV!!! svarar sonen, jag ska ringa och fråga om dom kan komma och spela in vår film.
Visst är det underbart! Inga problem, inga hinder, inga tankar "det kommer aldrig funka". Mer sånt i vuxenvärlden tack! Han har till och med filmmanuset klart, det heter Scoobia åker till galaxen.
Härligt! Slog energin över till feber?
SvaraRadera