Allt blir bara bättre och bättre - eller?

I en rensning hittade jag min kära gamla kamrat. Vi har tillsammans avverkat några mil i terräng och på landsväg. Jag var den lyssnande vännen, medan min vän var den som alltid fick vräka ur sig sina monologer, timme in och timme ut. Fast som en god kamrat så tilläts jag alltid välja ämne. Ibland blev det musik (vilket på den tiden innebar Cäää-äää-ääriiii med Europe alternativt mer uptempo med Rick Astley) eller så blev det någon spännande deckarhistoria.

Min vän var gul - och väldigt stor! Jag pratar om en löpar/kassettradio som idag över huvud taget inte skulle kallas bärbar. Jag minns att den kunde krångla lite och börja äta kassettbandets plastband, men genom att skruva isär med en enkel skruvmejsel och sätta ihop den igen gjorde att den klarade några mil till.

Fascinerande hur man i efterhand i teknikens fartvind kan tycka "hur kunde man..!" och skratta åt det. Men när är gränsen nådd? Kommer vi komma till en gräns när det inte längre går att utveckla mindre produkter, lättare produkter, fler tjänster eller vad det kan vara. Troligen inte. För så här sa man säkerligen redan på tiden när de första telefonerna bredde ut sig eller som man kan läsa i en fysikbok från 1800-talet, "Elektricitet är en okänd kraft, som knappast kommer att få någon praktisk betydelse". Fniss!

Fast allt är inte bättre nu för tiden, min iPod Nano har redan gått sönder! Det är något med programvaran, men snart orkar jag inte med alla turer med Apple och deras fullständigt hopplösa "service/support"-funktion. Jag önskar jag kunde ge mig på den med skruvmejsel!