Jag har noterat en lite lustig företeelse. Många som får beröm för en tröja, byxor eller vad det nu månde vara för klädesplagg, svarar att plagget är gammalt, "äsch den här har jag haft i hundra år" eller med ett förvånat "jaså?!". Många gånger kan plagget vara helt nyinköpt och att det faktiskt är första gången hon (eller han, mindre troligt...) bär det.
Så till min fundering; VARFÖR? Jag har dock en teori. Om man nu låter berömmaren tro att man inhandlat plagget för längesen så är man liksom friskriven från alla anklagelser om dålig smak och eventuella trendbrott. Brottet torde för länge sedan vara preskriberat. Svarar man med det förvånade "jaså?!", så säkerställer man att berömmaren inte tror att man tycker att plagget på något sätt är speciellt vackert eller att man själv skulle tycka att man passar väldigt bra i det.
Någon som känner igen sig? Hur ogärna jag än vill medge det så tror jag att jag känner igen mig. Kanske hänt ibland av bara farten. Eller bara någon gång. Eller bara en halv gång...
Känner igen din reflektion Annica! Och jag jobbar medvetet på att både bli bättre på att tacka och verkligen ta emot beröm och på att ge ärligt beröm. Inte bara tänka att någons "tröja är fin"... Övning ger färdighet :)
SvaraRaderaHejsan
SvaraRaderaNej har slutat med det för länge sedan.
OM man får komplimanger är det bara tacka och ta emot.
Samt att man ska komma ihåg att själv dela med sig av det man tänker när man tycker någon har snygga kläder, fin i håret, gjort ett bra arbete, eller helt enkelt bara bjuder på sig själv. Det behövs att vi vågar sprida glädje!!